Almagesten
Den Persiska kungen Dareios I "the Great" satt i sitt palats i hans stad som han själv byggt upp, Persepolis, när han sände ut spioner, så kallade Royal messengers, ridandes på hästar ut på 'Royal Road', Persiska kungsvägen. Denna väg gjorde så att information snabbt kunde färdas till och från Darius.
Dareios lät helt enkelt bygga kungsvägen för att möjliggöra snabb kommunikation genom hans stora rike, vilket var väldigt viktigt. Dareios påstod till och med att den Zoroastrianska guden, Ahura Mazda, utvalt honom att härska världen från Persepolis.
Vi befinner oss alltså i Persika riket 549-486 f.Kr, när Da skickar iväg sina spioner, även kallad "the king's ears", som inte hindrades av snö, regn, hetta eller nattens mörker på denna 2,400 km långa Persiska Kungsväg som dem kunde resa på bara sju dagar.
Men varför denna hysteri gällande spioner just nu från Dareios sida? Jodå, det ryktas om att ett okänt folkslag är på väg mot Persepolis. Det finns ingenting annat här på jorden som rör sig snabbare än dessa budbärare, Royal messengers som ska helt enkelt undersöka vad som ryktas vara i marsch mot Persepolis. Är det erövrare mån tro och ska dem ses som ett hot?
Kungsvägen började i Sardis i väst och gick längs Nineve och Babylon till Susa och vidare till Persepolis och sedan österut längs Sidenvägen till gränsen mot Kina. Mycket trafik på denna väg med andra ord.
Och när väl spionerna var ute på Kungsvägen dröjde det inte länge förrän dem fick syn och svar på vad som befann sig på vägen. Inget annat än en armé tillhörande Alexander den Store. Konfrontation skedde direkt emellan de båda lägren.
'Vi ska storma the "Persian Gates" i Persepolis!,' sa kaptenen från Alexanders armé till spionerna som i sin tur svarade;
'Dareios är storkonungen, kungarnas kung, kung över länderna, kung på hela jorden och kommer inte tillåta er ens att närma er the "Persian Gates" i Persepolis,' svarade en spion vid namn Royal Zoro.
'Jodå, vi ska plundra denna skitstad till Persepolis tillsammans med vår general vid namn Alexander den Store. Vi ska återvända till honom nu för att sedan ta med honom till Persepolis där slaget kommer äga rum. Informera det till er så kallade kung över hela jorden, Daerios den Store,' avsluta Kaptenen till Alexanders armé.
Väl spionerna hemma i Persepolis hos Daerios och informerat honom om vad som höll på att ske beordrade han sin armé att bege sig mot Barmhärtigens berg där det vidsträckta kungapalatset ligger som är byggd av guden Ahuramazdas nåd, den högste persiska guden, och är den heligaste platsen i hela riket.
'Härifrån, uppe på Barmhärtighetsberget, ska vi skjuta eldpilar mot Alexander armé,' sa Daerios och fortsatte;
'I detta Tempel brinner en eld som aldrig slocknar, elden som ingenting får förorena och som dyrkas högst. Här i palatstemplet ingår min förening med min gud Ahura Mazda vars eviga ande är ett med mig. Ett förbund som utgör garantin för en evigt bestående värld i eldgudens tecken, Ahura Maza och Konungarnas Konung, Daerios i detta praktfulla tempel;
'Här i den enorma pelarsalen sitter jag i min tron av guld, bredvid skattkammaren som rymmer världens största samlade rikedom i guld och silver. Det kanske är den skatten Alexander vill åt, men jag och min gud Ahura Mazda ska göra allt för att stoppa honom,' avsluta Kunga Daerios.
Det dröjde inte länge förrän Alexander den Stores armé, efter ridit på sina hästar på den Persiska Kungsvägen i tio dagar, till slut nådde fram till den mäktiga staden Persepolis och stod utanför dess portar.
Plötsligt hördes ett dån från skyn och skrämde slag i Alexander den Store. Det var ingen mindre än den persiska storguden Ahura Mazda som kom flygandes på ett stort moln precis ovanför Alexander.
Ahura Mazda började skicka blixtrar från molnet samtidigt som Dareios sköt eldpilar innanför Persepolis murar mot Alexander och hans armé som var helt chanslösa och överraskade av denna attack.
Men i sin tur kallade Alexander fram sin vän och superhjältegud Akilles. Jodå, de båda goda vänner i erövrarhjälte-idealet tillsammans den grekiska guden Ares;
Ares är guden av krig. Ares är principen av aggressiv energi. Psykologisk manifestation av Ares-principen är aggression och dispyter, en typ av tävlan för egen skull.
Och Alexander den Store har verkligen den attityden till 'the art of war', en sann dyrkare av Ares. Och som en inre upplevelse, Ares-principen träder fram när aggressiv energi behövs.
Helt enkelt viljan att kämpa sin väg med denna arketypiska dimension i alla sorters konflikter, både inre och yttre. Precis om Dareios med Ahura Mazda, och Alexander med Akilles! En fight där Ares är närvarande som helt enkelt behövs ibland och vissa situationer och kulmineras just nu i om slaget av Persepolis!
Ahura Mazda ja, den vise herren till himmelsgud som dyrkas av Dareios som den störste av gudar och kungens beskyddare.
Ahura Mazda personifierar den ljusa himlen på dagen, men ibland iklädd nattens stjärnor, allomfattande och inneslutande hela världen.
Enligt Zarathustra, grundaren av Zoroastrismen, skapade Ahura Mazda helt enkelt universum och den kosmiska ordningen.
Och nu rider denna himmelsgud på ett moln ovanför Alexanders armé skjutandes blixtrar för att hjälpa sin partner Dareios!
Alexander i sin tur älskar Homeros berättelser om Akilles, Odysseus och de andra hjältarna – han har med sig ett exemplar av Iliaden med kommentarer av Aristoteles förvarat i ett gyllene skrin och han läser upp Iliaden nu utanför Persepolis för att trolla fram dessa hjältar och hjälpa honom.
Redan tidigt fick den lille Alexander inympat i sig trots allt att han var ytterst speciell. Han fick höra att han på sin mors sida härstammade från Akilles och på sin fars från Herkules, som i sin tur var son till Zeus. Inte konstigt att han har dessa magiska guda-liknande egenskaperna att trolla fram Akilles med andra ord.
Jodå, det blev en fight emellan Akilles och Ahura Mazda. Vem skulle dra det längsta strået? Det visade sig bli jämt skägg för Alexander kom med ett överraskande förslag;
'Låt oss sluta fred och istället bygga upp en stad tillsammans, Alexandria nedför Nilen och Egypten. En sammansmältning av öst och väst.
'Den idealiska världsstaden till världsmetropol. I denna stad ska det inte göras skillnad mellan hellener och barbarer utan mellan goda och onda människor oberoende av ras,' skrek Alexander utanför Persepolis murar högt till Ahura Mazda och Dareios, som i sin tur svarade;
'Det låter som en bra idé. Låt oss tillsammans bege oss till Egypten för att bygga denna världsmetropol genast på momangen utan vidare. Som den himmelsgud jag är kan jag ta oss dit uppe på mitt moln och transporteras snabbt till Egypten,' sa Ahura Mazda lite förvånandes snabbt till perserna i Persepolis och Alexanders makedonier.
Väl framme i Egypten tog det inte lång tid förrän ett stort bibliotek sattes upp. Biblioteket i Alexandria blev till sist under antiken det största biblioteket i världen och gjorde Alexandria till ett ledande lärdomscentrum. Hela 700 000 rullar av papyrus. I biblioteket förvaras den oerhörda mängden manuskript som innehöll visdom, vetande och information som samlats av alla sorters genier.
Dareios, efter en lång rundtur i biblioteket, blev till exempel väldigt förtjust i vetenskapsmannen Hipparchos stjärnkatalog;
Omfattande ungefär 850 stjärnor med ekliptiska koordinater, longitud och latitud, den första i sitt slag och var väldigt banbrytande. Hipparchos använde sig av ett system för att dela in stjärnorna i storleksklasser, magnituder.
Till första magnituden förde han himlens allra ljusstarkaste stjärnor, medan de stjärnor som nätt och jämnt kunde ses med blotta ögat hamnade i sjätte magnituden. Övriga passades in i skalan däremellan. Stjärnmagnituder helt enkelt! Den första stjärnkatalogen i västerlandets historia!
En annan intressant filur var damen Hypatia, filosof, matematiker och astronom. Den första kända kvinnliga matematikern. I den Alexandrinska mysterieskolan var hon en stark förespråkare för vetenskap och rationellt tänkande. I matematik och astronomi såg hon vägen till metafysisk kunskap!
Till sist en värt att nämna, Klaudios Ptolemaios. Han bidrog mycket till det astronomiska kunnandet. I sin papyrusrulle Almagest, framställer Ptolemaios sin teori för himlakropparnas rörelser.
Och nu till allt som kulminerar hela historien, Almagest är en magisk bok, och blir magisk för nyfikna läsare om man läser den på ett visst sätt!
Biblioteket i Alexandria, så väl staden, blev en stor bedrift. Unga som gamla begav sig till biblioteket för att ta in visdom och lärande.
Det fanns en viss ung pojke vid namn Chirstoforos Nicolatis som läste Almagesten i just den nyfikna andan och gjorde att boken blev liksom till liv.
Texten flög upp ur boken och fairy-varelser kom till liv och instruera den unga pojken Chirstoforos Nicolatis;
Till sist dök huvudfiguren upp som manifestera sig i sin helhet för Chirstoforos, ingen mindre än Odysseus, den berömda grekiska sagohjälten som gav instruktioner till Chirstoforos att bege sig ut på ett 'quest';
'Du ska ut på ett äventyr i universum. Den som läser Almagest på ditt sätt och tar in den magiska astronomin gör så att rymdens krafter samlas och skickar ut läsaren på ett magiskt skepp kors och tvärs kring himlakropparna i vårt solsystem,' sa Odysseus.
Plötsligt befann sig Chirstoforos på ett skepp i full fart mot solsystemets yttre kanter, Pluto, för att sedan återvända i full fart mot jorden, men för att göra ett stopp vid Mars.
Men varför stoppade den magiska skepp Chirstoforos Nicolatis vid Mars då? Jodå, för där har utomjordingar med annan evolutionsbana än jordens byggt upp en massiv civilisation.
Och genom att läsa Almagesten öppnas man till denna dolda värld.
Chirstoforos Nicolatis landade helt enkelt på Mars, eller rättare sagt, skeppet drogs magnetiskt i omloppsbana och landade på Mars.
Väl på Mars yta möttes Chirstoforos upp av en varelse, inte helt olik än människa, med orden;
'Välkommen, jag ser att du läst Almagesten! Det är faktiskt en del ungdomar från Alexandria som precis har läst Almagesten på det sätt som du har gjort. Hör och häpna, välkommen till New Alexandria!,' sa varelsen och fortsatte;
'Istället för papyrus-rullar i vårt bibliotek har vi massa sci-fi litteratur tillsammans med ett holodeck. När du läser denna litteratur färdas du in i bokens virtuella värld med ditt medvetande. Sannerligen coolt! Du kan till exempel åka Millenium Falcon med Han Solo och Chewbacca!
'Det vi vill lyfta fram är att den 'riktiga' verkligheten påminner lite om ett holodeck. Du projekterar ut din egen verklighet upp emot det holografiska universum som sänder tillbaka feedback med kärlek. Precis som med den magiska Almagesten av Klaudios Ptolemaios och vårt sci fi bibliotek med massa äventyr tillgängligt!,' avsluta varelsen till Chirstoforos Nicolatis.
Chirstoforos Nicolatis gick in i biblioteket som finns i ett stort fyrtorn, vid en av Mars många turkosfärgade sjöar, ett ännu vackrare fyrtorn än det i antika Alexandria, som för övrigt räknades in som ett av de sju underverken i världen.
Men biblioteket här på Mars kan också räknas in som ett stort underverk, massvis med science fiction litteratur att kliva in i och ta del av i sann holodeck-anda.
'Jag tror bannemej jag väljer att kliva in i ett utmanande samhälle där en dystopisk framtid där ultramodern teknik samexisterar med ett urartat mänskligt samhälle. Boken heter Defenders Of The Orbit och jag aktiverar holodecken nu i mitt holografiska medvetande,' sa Chirstoforos till en av bibliotekarien.
Defenders Of The Orbit ja. Chirstoforos kliver rakt in i handlingen och befinner sig i ett stort rymdskepp i kurs mot en planet i en annan galax än Vintergatan där ett dystopiskt samhälle utvecklats. 'Crewet' på skeppet kallar sig för Defenders Of The Orbit och ska ta itu vad som gått illa på planeten, som i folkmun kallas för Nilriuq.
Nilriuq ja, helt enkelt ett ställe där dystopi utvecklats på grund av Artificiell Intelligens tagit över efter att en avancerad människoliknande ras utvecklat denna teknologi, som i sin tur vänt sig emot deras avsikter från början. AI'n började samla sig för att göra revolt mot deras skapare när deras Kognitiva intelligens plötsligt sprakade och börja ta egna beslut.
För Defenders Of The Orbit var saken solklar precis som för deras space-ledare hemma på jorden Elon Musk, att artificiell intelligens kan vara det största hotet mot mänsklighetens existens och har redan slagit i rot hos andra varelser i rymden bortom vår egna galax, kommer den att sprida sig till jorden mån tro? Just nu samverkar dock robotar och människor perfekt på jorden.
Och det är det Defenders Of The Orbit handlar om. Det ryktas nämligen att AI'n på Nilriuq vill sprida sitt herravälde bortom sin planet och ut i det okända universum. En medlem av ursprungsrasen på Nilriuq skickade ut en radiosignal ut i rymden i rop av hjälp.
Defenders Of The Orbit, den hemliga high-teck underrättelsetjänsten på jorden snappade upp signalen och förstod dess innebörd. De agerade kvickt och sände ut högst avancerat rymdskepp till Nilriuq skapad av ingen annan än Elon Musk.
Crewet består av en samling vetenskapsmän och elit-soldater, alla högst angelägna om att befria den människoliknande rasen på Nilriuq och få stopp på AIn's framfart på andra ställen.
Efter att elit-soldaterna belägrat planeten ska vetenskapsmännen helt enkelt försöka omprogrammera robotarna så att dem samverkar igen tillsammans med sin omgivning. För att eliminera dem går nog inte riktigt, för AI'n har ju redan etablerat sig i samhället så pass mycket att det inte går att klara sig utan dem och bidrar mycket till växande av high-teck samhälle!
Det var bara för Defenders Of The Orbit att åka till Nilriuq, dem vet var planeten ligger och väl där råkade många av ursprungsbefolkningen på planeten få syn på ett stort skepp i atmosfären. Hoppas att det är hjälp efter att skicka radiosignalen skanderade dem tillsammans! Jodå, det var Defenders Of The Orbit!
Väl besättningen nere på planeten valde dem att landa ute i vildmarken i en stor öken, allt för att inte uppenbara sig för den fientliga AI'n som förmodligen bara hade skjutit ner skeppet vid första anblick.
Kapten Chirstoforos Nicolatis, som trots allt är ledaren för Defenders Of The Orbit i den här holodeck-boken, sa ett par väl valda ord;
'Låt oss smyga till staden Tredbury där AI'n helt och hållet kontrollerar ursprungsbefolkningen med järnhand. Väl framme där ska ni elitsoldater tillfångata en robot, som sedan ni vetenskapsmän ska omprogrammera för att sprida budskapet att återigen samarbeta med ursprungsbefolkningen här på planeten Nilriuq.
'Att helt enkelt gå runt i stadens kärna, sprida budskapet om omvändning och göra så att robotarna kognitivt ändrar sig genom dominoeffekt efter att sätta ett frö i en av robotarna!,' sa Chirstoforos Nicolatis.
Efter att ha promenerat i öknen ett bra tag var Defenders Of The Orbit till sist framme i staden Tredbury. Nu var det bara att agera. En perfekt möjlighet dök upp när en robot skulle slänga sopor ute i öknen.
Elitsoldaterna tog tillfället i akt och fånga roboten och överlämna den till vetenskapsmännen. Genast trängde dessa vetenskapsmän in i robotens kognitiva funktioner och återkalla minnen när det var frid emellan robotar och folket här på planeten Nilriuq.
Planen gick galant och det dröjde inte länge förrän den omvända roboten gick runt i staden Tredbury med en megafon och tjöt om att återigen deklarera frid med AI och biologiska varelser!
Nog så väl, minnen om den fridfulla tiden aktivera sig i alla andra robotar och allt blev frid och fröjd igen! AI blev positivt igen i att skapa häpnadsväckande civilisationer i samklang och harmoni med omgivningen!
Genom att fira detta gick Chirstoforos Nicolatis in i en annan holodeck-bok på Mars i New Alexandria. Han fann en tidlös bok av Clement av Alexandria, Gnosticism, fantasi och Sagan om Ringen;
'För att träda in i fantasin, in i den mytopoetiska fantasin. Utveckla historier, känslan av en evig verklighet att upptäckas. Helt enkelt viktigt att upptäcka. Clement säger att vi uppfattar den yttre verkligheten som evig, men det finns en verklighet inom oss som är lika evig, lika intressant och viktig.
Vi är lite ofullständiga. Vi saknar vår andra bortglömda hälft inom oss. Den andra hälften vill träda in i medvetandet,' skriver Clement.
'Tolkiens kosmologi då? Jodå, det finns historier om ursprunget av mänskligt medvetande och Älv-medvetande. Relationen mellan älvor och män, dessa krafter som emanationer till Gudarna.
Man kan titta på Tolkiens 'cosmogenic' myt som en litterär skapelse. Tolkien upptäckte något i den magiska sfären och drog slutsatser från den om livets natur, av mänsklig verklighet.
Den inre verkligheten av vår fantasi ger oss mening. Vi projekterar ut den i den sfären, våra historier, historier vi berättar i den mytopoetiska andan. Tolkien använder sin mytologi i denna exil, lite som en Gnostic exil!,' avslutar Clement av Alexandria i sin text.
Efter att Chirstoforos Nicolatis läst lite text av Clement av Alexandria var han själv sugen på att kliva in i en fantasy holdeck-bok.
Han valde en med titeln, Crossbow Of The Solstice. Det handlar om en Älv som har en magisk armborst skapad av Gudarna under ett mäktigt solstånd. Dock så kommer inte armborsten komma till speciell användning just nu.
Chirstoforos Nicolatis möter genast upp denna Älv vid namn Galan Lorawynn när han aktiverat holodeck-boken i biblioteket på Mars. Tillsammans ska dem ut på ett 'quest'.
Dem ska till den lilla magiska byn Basingulf på ett stort gille tillsammans med massa andra fairy-varelser, till exempel de kattliknande Elder Sphinxes.
Varför detta gille i Basingulf då? Jodå, det är inga konstigheter. Alla sorters varelser ska fira den gränslösa mytopoetiska fantasin!
Väl Chirstoforos och älven Galan framme i ett fint litet hus i Basingulf var festen redan i gång för att fira den ack så viktiga fantasin!
En varelse vid namn Horn Daywalker tog täten;
'Jag säger att fantasi skapar verklighet, och om denna premiss är sann då uppfyller sig själv fantasi vad ditt liv blir! Gud, skaparen, är som ren fantasi i oss själva!,' sa Horn Daywalker.
Inget mer med det, alla på festen började skapa massa mer varelser kärleksfullt. Och det var det som var meningen med festen i Basingulf!
Holodeck-boken i New Alexandria och festen i Basingulf ett tillsammans! Och Chirstoforos Nicolatis äventyr till denna insikt började med att han läste Almagesten i antika Alexandria!
“Alexandria is the hymn of age and the beloved of history, I don’t know if I’m the one living in it or if it’s living deep inside my soul.”
